Delaktighet i fokus: Ergoterapi som stöd för ett meningsfullt liv efter bröstcancer

Cancer är en relativt vanlig sjukdom, där upp till var tredje finländare drabbas någon gång under sitt liv av den (Institutet för hälsa och välfärd, 2023). Antalet fall väntas öka med 24 % till år 2040 och orsaken beror främst på befolkningens åldrande. Samtidigt visar prognosen också att den åldersjusterade dödligheten på grund av cancer förväntas fortsätta minska under samma period. (Pitkäniemi et al., 2022) Bland finländska kvinnor är bröstcancer den vanligaste cancerformen, med ca 5000 fall varje år. En cancerdiagnos medför en stor livsförändring där livskvaliteten ofta påverkas negativt. (Hälsobyn, 2022) Hälsobyn ger information om bröstcancer, som man kan bekanta sig via denna länk.

Eftersom antalet cancerfall kommer att öka och dödligheten minskar innebär detta att mängden canceröverlevare i befolkningen kommer att öka i framtiden. Canceröverlevare riskerar att drabbas av långvariga problem med aktivitetsförmåga på grund av fysiska och psykosociala biverkningar av cancer och dess behandlingar (Polo & Smith, 201). Dessa biverkningar leder till nedsatt funktionsförmåga och därav begränsar delaktigheten i dagliga aktiviteter såsom personlig vård, hushållsarbete, sociala aktiviteter, arbete och utbildning. (Sleight & Duker, 2017)

Delaktighet är ett centralt begrepp inom ergoterapi och kan definieras som engagemang i en aktivitet eller en livssituation (Law, 2002; WHO, 2002). Delaktighet är en viktig del av en människas utveckling och liv. Miljö, närstående och familj samt personliga faktorer som bland annat ålder, kön, intressen och eventuella nedsättningar, är faktorer som påverkar delaktighet. Forskning visar att delaktighet i meningsfulla aktiviteter, speciellt i arbete och fritidsaktiviteter, har en positiv inverkan på hälsa och välbefinnande. Delaktighet i aktivitet bidrar till livstillfredsställelse, känsla av kompetens samt psykologisk utveckling och utveckling av olika färdigheter. Ergoterapi fokuserar på att göra det möjligt för individer att vara delaktig i dagliga aktiviteter som är meningsfulla för dem. (Law, 2002)

Syftet med denna bloggtext är att gående från en forskningsöversikt undersöka hur bröstcancer och dess behandling påverkar individers delaktighet i vardagliga aktiviteter samt att koppla resultaten till ergoterapeutens roll i att stödja personer som genomgått bröstcancerbehandling. Frågeställningen som besvaras är: På vilket sätt beskriver bröstcanceröverlevare att deras delaktighet i vardagliga aktiviteter har påverkats av sjukdomen och behandlingen?

Bröstcanceröverlevares upplevelse av förändrad delaktighet

Resultaten av forskningsöversikten visar att bröstcancer och dess behandling kan ha en betydande inverkan på individers delaktighet i vardagliga aktiviteter. Kvinnorna upplevde att symtomen, både kroppsliga och mentala, orsakade att de inte kunde fortsätta livet som förr. Kroppsliga symtom som upplevdes var trötthet, orkeslöshet och energibrist (Fleischer & Howell, 2017; Hopkins et al., 2024; Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018; Loubani et al., 2022). Även symptom som smärta, lymfödem och minskad styrka och rörlighet i armen uppgavs (Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018; Loubani et al., 2022). Kvinnorna upplevde också nedsatt koncentration och minne, överkänslighet för kognitiva stimuli (Jakobsen et al., 2018), samt depression och ångest (Keesing et al., 2018). Många kvinnor kände osäkerhet kring livet efter cancerbehandlingen, hur de skulle hantera kvarvarande symtom och vart de kunde vända sig för att få hjälp (Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018).

Kroppsliga och mentala symtom påverkar delaktigheten

Symtomens inverkan på dagliga livet beskrevs på flera olika sätt. Tröttheten ledde till att kvinnor undvek aktiviteter och blev mindre sociala (Fleischer & Howell, 2017; Hopkins et al., 2024; Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018) och behovet av lugn och ro påverkade de sociala relationerna (Keesing et al., 2018). Många hade svårt att upprätthålla vardagliga aktiviteter, som hushållsarbete och fritidsintressen (Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018). En balans mellan aktivitet och vila är därmed centralt (Fleischer & Howell, 2017).

En tid av förändringar och omprioriteringar

För många innebar sjukdomen även en omvärdering av livet och förändrade prioriteringar, där relationer och aktiviteter som bidrog till välbefinnande blev allt viktigare (Jakobsen et al., 2018; Loubani et al., 2022). Kvinnorna beskrev hur de hade förändrats både fysiskt och psykiskt, vilket i sin tur påverkade deras parrelationer och sexuella liv (Jakobsen et al., 2018; Keesing et al., 2018). För vissa blev överlevnaden också en drivkraft att leva i stunden, prova nya aktiviteter eller bidra till samhället på olika sätt (Fleischer & Howell, 2017).

Aktivitetens roll under tiden efter behandlingen

I resultaten framkom hur olika aktiviteter fungerade som positiv distraktion och hjälpte kvinnorna att glömma symtom som kvarstod efter cancerbehandlingarna (Fleischer & Howell, 2017; Hopkins et al., 2024; Jakobsen et al., 2018; Loubani et al., 2022). Kvinnorna uttryckte en vilja att återuppta meningsfulla aktiviteter som gav dem energi (Hopkins et al., 2024; Jakobsen et al., 2018). Några väntade på rätt tidpunkt att återuppta aktiviteter efter behandlingarna, medan andra kände osäkerhet över när de skulle återgå till sina tidigare roller, samt press från samhällets förväntningar att fortsätta livet (Fleischer & Howell, 2017; Hopkins et al., 2024; Keesing et al., 2018).

Strategier för lindring av symptom och ökad delaktighet

För att hantera symtom och öka delaktigheten använde kvinnorna olika strategier. Smärta och domningar lindrades genom exempelvis manualterapi och vattengymnastik (Jakobsen et al., 2018), medan hjälpmedel och musik fungerade som stöd i vardagen (Fleischer & Howell, 2017). Anpassade arbetsuppgifter, stöd från kollegor och chefer samt möjlighet till vila under arbetsdagen underlättade för kvinnorna att fortsätta arbeta (Jakobsen et al., 2018). Samtidigt valde vissa att minska sin arbetstid eller byta arbetsplats. Även stöd från familj och en mer rättvis fördelning av hushållssysslor lyftes fram som viktiga faktorer (Loubani et al., 2022).

Ergoterapeutens roll att stödja personer efter bröstcancerbehandling

Ergoterapeuten spelar en viktig roll i att stödja personer som genomgått bröstcancerbehandling och främja deras delaktighet och välmående. Med sin kompetens inom medicin, utveckling och psykologi, samt förmåga att analysera aktivitetsutförande och delaktighet, kan ergoterapeuten hjälpa canceröverlevare att återgå till sina vardagliga rutiner och roller (Baxter et al., 2017).

Ett holistiskt synsätt: PEOP-modellen som vägledare

I PEOP-modellen (Person-Environment-Occupation-Performance model) ses delaktighet som ett resultat av framgångsrik interaktion mellan person, miljö, aktivitet och utförande. Modellen betonar att både inre faktorer (relaterade till personen) och yttre faktorer (relaterade till miljön) kan stödja, möjliggöra eller begränsa utförande. Dessa påverkar därigenom delaktighet i vardagslivet och även välbefinnande och livskvalitet (Baum & Christiansen, 2015). PEOP-modellen ger en helhetsbild av faktorer som påverkar canceröverlevares delaktighet och kan därmed fungera som en vägledare i det praktiska arbetet. Genom att analysera inre och yttre faktorer samt aktiviteter och utförande hos personen, kan både stödjande och begränsande faktorer för delaktighet identifieras.

Psykoedukation och strategier för att hantera utmaningar i vardagen

Ergoterapeutiska insatser kan spela en viktig roll i att stödja canceröverlevares behov av information och psykosocialt stöd. Insatserna kan omfatta psykoedukation om trötthet, sömn, energibesparing, ergonomi, avslappning, egenvård och kognitiva strategier.  (Sleight och Duker 2016) För personer med trötthet kan tekniker för energibesparing och strategier för att hantera tröttheten läras ut, såsom att ändra aktiviteter, prioritera uppgifter, tillämpa aktivitetspacing och delegera uppgifter (Ciubean et al., 2021).

Vid kognitiva symtom, som minnes- och uppmärksamhetsproblem, kan strategier utvecklas för att hantera dessa. Detta kan inkludera att utveckla metoder för att komma ihåg viktiga uppgifter som medicinering och möten, samt hjälpa till med vardagliga sysslor som inköp, matlagning och ekonomi (Pergolotti et al., 2016). Strategier kan vara att använda pauser för reflektion och timers för att starta och avsluta uppgifter (Newman et al., 2024).  För smärta i övre extremiteterna och lymfödem kan övningar för att förbättra rörelseomfång och muskelstyrka, stretching, ergonomiska tips och hjälpmedel för dagliga aktiviteter vara till hjälp. Vid lymfödem kan ergoterapeuten ge råd om aktiviteter som kan förvärra svullnaden samt rekommendationer om aktivitetsmodifieringar och självmassage (Pergolotti et al., 2016).

Ergoterapi som stöd för återgång till arbetslivet

Stöd för canceröverlevares delaktighet i arbetslivet är också avgörande, eftersom forskning visar att avlönat arbete har en tydlig koppling till ökad livstillfredsställelse (Curtin et al., 2021). Ergoterapeuten spelar en central roll i att underlätta återgången till arbete genom individanpassade insatser. Bedömning av personens funktionsförmåga i relation till arbetskrav, identifiering av hinder och styrkor, samt kartläggning av tillgängligt stöd på arbetsplatsen är viktiga delar i detta arbete (Stergiou-Kita et al., 2016). Ergoterapeuten kan även hjälpa till att hitta balans mellan arbete och vila, ge råd om hur man kan använda kroppen effektivt i olika aktiviteter, hjälpa till med att organisera arbetsytor och hitta hjälpmedel för att spara energi (Newman et al., 2024).

Ergoterapeuten som möjliggörare av ett meningsfullt liv efter cancer

Resultaten från forskningen belyser tydligt den omfattande påverkan som bröstcancer och dess behandling har på personers delaktighet i vardagliga aktiviteter. En central utmaning som framkom i flera av artiklarna är att rehabiliteringssystemet ofta fokuserar på den akuta sjukdomsfasen, medan stödbehov kvarstår långt efter avslutad behandling. Detta kan innebära att många bröstcanceröverlevare står utan tillräckligt stöd för att hantera de långsiktiga konsekvenserna av sjukdomen.

Resultaten understryker vikten av en långsiktig och individanpassad rehabilitering. Ergoterapeuter har en viktig roll i att stödja bröstcanceröverlevare vid återgång till eller anpassning av dagliga aktiviteter, hantering av kvarstående symtom och främjande av delaktighet i meningsfulla sociala sammanhang. För att möta bröstcanceröverlevares behov krävs ökad medvetenhet om de långsiktiga konsekvenserna av bröstcancer samt en större integrering av ergoterapeutiska insatser i rehabiliteringsprocessen. Genom att anpassa stödet utifrån personens behov kan ergoterapi bidra till en bättre livskvalitet och en mer aktiv vardag för bröstcanceröverlevare.

Lise-Lotta Ketola, ergoterapistuderande
Tove Werner, ergoterapeut (HYH), Utbildningsansvarig, lektor i ergoterapi, Arcada

Källor

Baxter, M. F, Newman, R., Longpré, S. M. & Polo, K. M. (2017). Health Policy Perspectives – Occupational therapy’s role in cancer survivorship as a chronic condition. American Journal of Occupational Therapy, 71(3), 1–7. https://doi.org/10.5014/ajot.2017.713001  

Baum, C & Christiansen, H. (2015). The Person-Environment-Occupation-Performance (PEOP) Model. I Christiansen, H., Baum, C., Bass, J. (red.). (2015). Occupational Therapy Performance, Participation and Well-Being. (Fourth edition s. 47 - 55).  SLACK Incorporated.

Ciubean, A., Ciortea, V., Ungur, R., Borda, I., Popa, T. & Irsay, L. (2021). Role of occupational therapy in rehabilitation of cancer patients. Balneo and PRM Research Journal, 12(2), 145–150. http://dx.doi.org/10.12680/balneo.2021.434

Curtin, S., Galvin, R. & Robinson, K. (2021). The relationship between cancer survivors’ well-being and participation in work, activities of daily living and social engagement: Findings from the European Social Survey (2014). Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 28(7), 531–541. https://doi.org/10.1080/11038128.2019.1695932

Fleischer, A. & Howell, D. (2017). The experience of breast cancer survivors’ participation in important activities during and after treatments. British Journal of Occupational Therapy, 80(8), 470–478. DOI: https://doi.org/10.1177/0308022617700652

Hopkins, C., Murphy, A., Haythorne, R. & Cezar da Cruz, D. (2024). An exploration into the occupational identity of women following breast cancer and treatment: A qualitative study. British Journal of Occupational Therapy, 87(6), 383–391. http://10.1177/03080226231225103

Hälsobyn. (uå). Bröstcancer. https://www.terveyskyla.fi/sv/cancerhus…

Institutet för hälsa och välfärd. (5 december 2023). Cancer. https://thl.fi/sv/teman/folksjukdomar/cancer

Jakobsen, K., Magnus, E., Lundgren, S. & Reidunsdatter, R. J. (2018). Everyday life in breast cancer survivors experiencing challenges: A qualitative study. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 25(4), 298–307. https://doi.org/10.1080/11038128.2017.1335777

Keesing, S., Rosenwax., L. & McNamara, B. (2018). The implications of women’s activity limitations and role disruptions during breast cancer survivorship. Women’s Health, 14, 1–11. https://doi.org/10.1177/1745505718756381

Law, M. (2002). Participation in the occupations of everyday life. Distinguished Scholar Lecture. American Journal of Occupational Therapy, 56, 640–649. https://doi.org/10.5014/ajot.56.6.640

Loubani, K., Schreuer, N. & Kizony, R. (2022). Participation in Daily Activities Among Women 5 Years After Breast Cancer. American Journal of Occupational Therapy, 76(4), 1–8. https://doi.org/10.5014/ajot.2022.048736

Newman, R. M., Polo, K. M., Amanat, Y., Campbell, C., Fleischer, A. & Morikawa, S. (2024). Practice Guidelines – Occupational therapy practice guidelines for adults living with and beyond cancer. American Journal of Occupational Therapy, 78(5), 1–33. https://doi.org/10.5014/ajot.2024.078501

Pergolotti, M., Williams, G., Campbell, C., Munoz, L. & Muss, H. (2016). Occupational Therapy for Adults With Cancer: Why It Matters. The Oncologist, 21(3), 314–319. doi: https://doi.org/10.1634/theoncologist.2015-0335

Pitkäniemi, J., Malila, N., Heikkinen, S., & Seppä, K. (2022). Cancer 2022: Statistikrapport om cancerfall i Finland. Cancerföreningen i Finland. https://syoparekisteri.fi/assets/themes/ssy3/factsheets/cancer_2022_statistikrapport.html  

Sleight, A. G., & Duker, L.I. S. (2016). The Issue Is—Toward a broader role for occupational therapy in supportive oncology care. American Journal of Occupational Therapy, 70(4), 7004360030. http://dx.doi.org/10.5014/ajot.2016.018101

Stergiou-Kita, M., Pritlove, C., Holness, D., Kirsh, B., van Eerd, D., Duncan, A. & Jones, J. (2016). Am I ready to return to work? Assisting cancer survivors to determine work readiness. Journal of Cancer Survivorship, 10(4), 699–710. DOI: https://doi.org/10.1177/0008417417700916