Menu

Navigation

Uppmuntran och samhörighet skapar positiva idrottsupplevelser

Det finns få skolämnen som är så känslomässigt laddade som idrott. En del älskar det och längar till gympatimmarna, andra fasar för det och glömmer gympakläderna hemma gång efter gång. En duktig idrottsintruktör lyckas se till att alla elever förknippar idrott med glädje och vinnarkänsla.

Många känner igen de obehagliga känslorna - rädslan för att alltid bli vald sist till fotbollslaget, aldrig lyckas få in en träff under bobollsmatchen eller alltid vara den som kommer sist i mål oavsett gren. Idrott och motion är ett känsligt område för många, oavsett ålder. De blivande idrottsintruktörerna på Arcada sätter mycket fokus på att lära sig tillgodose olika nivåer och skapa en positiv aktivitetsmiljö för alla.

- Som idrottsinstruktör har man en otroligt viktig roll och ett stort ansvar. Man måste kunna läsa av det sociala spelet samtidigt som man skapar en trygg, motiverande och varierande rörelsemiljö, säger Riitta Vienola, examensansvarig lektor i idrott och hälsopromotion på Arcada.

Hon tror att orsaken till att många förknippar särskilt skolgymnastiken med något jobbigt är att fysisk prestation så starkt hänger ihop med den egna självbilden. Man känner sig sårbar och upplever att misslyckanden betyder att man är dålig och inte räcker till. Det gör att negativa upplevelser hänger kvar länge och kan vara svåra att bearbeta.

- I dag finns en större medvetenhet om de här frågorna än tidigare. Jag upplever att dagens idrottsinstruktörer har en helt annan förståelse för hur idrottsprestationer inverkar på individens självbild och självkänsla.

Det finns en idrottsgren för alla

För Riitta är det viktigt att förmedla att idrotten har många sidor och att alla kan vara bra på något. Det gäller att inte ge upp direkt, utan våga prova sig fram tills man hittar det som känns rätt.

- Allt bygger egentligen på motivation, kompetenskänsla och social samhörighet. Idealet är att kunna erbjuda eleven möjligheter att lära sig nytt, men samtidigt ge utrymme för att kunna påverka och välja själv. Då får alla känna att de lyckas och kan hitta sin plats och uppgift i en grupp.

Arcadas idrottsintruktörsstudenter Erica Mäki-Ullakko och Johan Vilo säger att de upplever sig ha en ansvarsfull roll när det kommer till att främja en aktiv livsstil bland unga. Även de räknar upp säkerhet, motivation, variation och bra gruppanda som viktiga frågor.

- Jag vill uppmuntra till olika sätt att utvecklas och röra på sig. Det kräver energi, fantasi och förståelse av mig som instruktör, säger Erica.

Båda två poängterar att man måste se eleverna som individer, inte som en grupp.

- Det finns olika typer av barn och alla måste få utrymme att delta. Men samtidigt är det viktigt att också uppmärksamma de som är duktiga inom någon idrottsgren. Jag tycker inte att det automatiskt är dåligt med tävlingsmoment, det finns många som motiveras av det, säger Johan.

- Man måste vara flexibel, notera vad som fungerar och vara redo att anpassa sig enligt gruppen. För mig är det viktigt att kunna erbjuda så många synvinklar på idrott som möjligt och väcka nya tankar, säger Erica.

Själva har de en mängd fina idrottsminnen och hoppas på att få vara delaktiga i att skapa positiva upplevelser för de barn och unga som de handleder.

- Jag har testat en massa idrottsgrenar, men fastnade för motorsport. Sedan dess har idrott varit en livsstil för mig, säger Johan.

- Stafettkarnevalen är ett av mina roligaste idrottsminnen, både känslan att få träna inför den och sedan delta i evenemanget. Fortsättningsvis tycker jag att det bästa med idrott är samhörigheten man får uppleva i lagsporter, säger Erica.

Arcadas idrottsinstruktörer har under hösten deltagit i två idrottsevenemang för skolelever, School Action Day och Sweet Sweat.

Text & bild: Johanna Modig-Gräsbeck