När man hittar sin egen grej ska man våga satsa på den, även om man kanske känner sig livrädd emellanåt, säger Lena Frölander-Ulf. Hon har studerat media på Arcada och jobbar som illustratör, barnboksförfattare och grafisk designer. Att vara egenföretagare inom kulturbranschen kan stundvis vara slitsamt, men de roliga och belönande sidorna vinner för det mesta.

En obetald praktikplats på en grafisk byrå under studietiden blev startskottet för Lenas arbetskarriär.

- När jag började på byrån sa jag att jag inte vill koka kaffe eller städa skåp. Det hade resultat och jag fick ordentliga arbetsuppgifter. Jag lärde mig massor och fick senare anställning hos dem.

Hennes vänner tyckte hon var knäpp när hon berättade att hon skulle arbeta utan lön. Själv ansåg Lena att arbetserfarenheten och det nätverk hon kunde bygga upp vägde tyngre.

- Även om idealet självklart är en praktik där man får en skälig ersättning för det jobb man gör, så vill jag ändå understryka vilka möjligheter en obetald praktikplats kan ge, säger Lena.

Idag är Lena egenföretagare och har rört sig från att huvudsakligen arbeta med grafisk design till att allt mer landa inom kultursektorn. Hon illustrerar och författar barnböcker och har nyligen skrivit en barnpjäs.

- Det var något som jag bara halkade in på. Redan under tiden som anställd gjorde jag en hel del egna jobb vid sidan om. Sedan var det inte ett så stort steg att starta eget.

Valde rätt bransch av en slump

Lena säger att hon till en början inte hade någon klar plan för vad hon ville arbeta med. När hon funderade på studieplats valde hon mellan historia och media. Det blev sedan medieutbildningen på Arcada.

- I det skedet fanns det ännu ingen egen inriktning för grafisk design. Det var först senare man började införa typografi, layout och design i utbildningen.

Även om Lenas utbildning kanske inte direkt kom att motsvara det hon nu jobbar med är hon glad över sitt val av studieplats och sin examen. Hon hade redan jobbat i två år när hon gjorde sitt slutarbete, men hon tyckte det var viktigt att avsluta sina studier trots att hon redan hade tagit klivet in i arbetslivet.

- Jag har haft lyxen att aldrig behöva söka ett jobb. Det blev så att jag gick från praktikplats via anställning till företagare.

När man en gång vant sig vid att vara sin egen chef är det svårt att välja något annat, säger Lena.

- Det bästa med att vara företagare är att man själv styr över sin arbetstid. Det blir långa dagar ibland, men man har ändå friheten att lägga upp jobbet så att det passar en. Däremot har man inget skydd när man ligger sjuk hemma och deadlinen kryper emot.

Från design till illustrationer

De senaste åren har Lena jobbat mindre med grafisk design och mer med illustrationer och textproduktion. Hennes senaste bok Jag, Fidel och skogen nominerades till Finlandiapriset för barn- och ungdomslitteratur 2016, Toisinkoinen 2016 och Runeberg Junior 2017.

- Det är självklart ett fint erkännande. Samtidigt tänker jag att belöning kan komma i så många olika former. Jag är till exempel extremt glad över att min kompis pojke har varit helt förtrollad av min bok, han är egentligen för gammal för bilderböcker och brukar ha noll intresse för att läsa.

Lena säger att hon än idag känner en sund rädsla inför de flesta jobb hon gör.

- Även om jag försöker våga lita på att jag är bra, så kan jag ibland fortfarande ifrågasätta något jag arbetar med. När du gett allt du har känns det inte bra om man sedan blir sågad.

Barnboksvärlden är ändå en vänlig plats där man hjälper och uppmuntrar varandra, och Lena beskriver arbetsmiljön som stöttande och generös. Under våren utkom barnboken Kurre Snobb och popcornen, ett samarbete mellan Lena och författaren Sanna Tahvanainen.

- Jag skulle även vilja skriva mer själv. Skrivandet är för tillfället mer som en hobby för mig och jag upplever också därför att det skapar mindre press att prestera än när jag illustrerar.

Hennes bästa råd är att våga kasta sig ut i grejer, även om man kanske inte vet var man kommer att landa. Med hårt arbete och lite tur kan man komma hur långt som helst.

- Jag har alltid känt att det finns vissa saker jag bara måste göra. Det är väl någon slags galenskap. Om man vill något jättemycket hinner man inte tänka efter om det är en bra idé eller inte, säger hon.

Bild: Cata Portin
Text: Johanna Modig-Gräsbeck