Ergoterapi för barn

Ergoterapeuten arbetar med barn som har olika former av begränsningar som gör att de inte kan utföra alla aktiviteter som hör barndomen till. Begränsningarna kan bero på medfödda fysiska eller psykiska skador men de kan också vara skador som uppkommit i samband med olycka eller sjukdom efter födseln.

När ergoterapeuten arbetar med barn är målsättningen att barnen skall ha möjlighet att ta del av alla de dagliga aktiviteterna som hör till den aktuella åldern. Det kan vara fråga om att lära sig sköta sin egen personliga vård som att klä på sig, tvätta sig, äta osv. Barnen kan också behöva få stöd i sina möjligheter att kunna gå i skolan. Ergoterapeuten kan t ex prova ut olika hjälpmedel för barnen eller stödja deras utveckling genom individuell ergoterapi eller gruppterapi.

I samband med detta har ergoterapeuten ett nära samarbete med barnets familj och även med daghem och skola. I terapin kan ergoterapeuten använda barnens viktigaste aktivitet, leken, som en del av ergoterapin. Genom leken kan man stödja barnets utveckling, men också träna upp färdigheter som kan behövas inom andra områden. Ergoterapeuten hjälper barnet och familjen så att barnet kan fungera hemma, på daghem eller skola och kan uppleva fritiden som meningsfull.

Ergoterapeuten gör alltid en individuell bedömning av barnets aktivitetsförmåga innan ergoterapin börjar. Här utnyttjar ergoterapeuten olika testinstrument för att kartlägga var problemet finns. Ergoterapeuten kan också observera barnet i naturliga situationer samt intervjua föräldrar eller andra närstående för att få en helhetsbild av barnets aktivitetsförmåga och aktivitetsproblem.

Ergoterapeut Hanna berättar om sitt arbete

Hej,

Jag heter Hanna Räike och jobbar på ett privat företag, Helsingfors ergoterapi AB, som har mottagning i Malm. Jag har jobbat som ergoterapeut sedan år 1988, med några avbrott då jag varit föräldraledig. När jag ansökte till utbildningen visste jag inte så mycket om yrket men det verkade mångsidigt, kreativt, mänskonära och det tycker jag stämmer än idag.

Under mitt arbetsliv som ergoterapeut har jag främst jobbat med barn men på senare tid också till en del med ungdomar. Vid en konkret terapisituation med t.ex. ett förskolebarn möter jag barnet i väntrummet, hör mig för hur veckan har varit, vad har barnet för tankar/funderingar idag, vad som skulle vara roligt att börja med... det kan t.ex. börja med en "riddarlek" i gungan där barnet med en "sköld" skall skydda sig från att bli träffad av ärtpåsar - denna lek för att t.ex. stöda kroppskontrollen, koordinationen av kroppens båda sidor och öga-handsamarbetet. Detta kan följas av ett tärningsspel tillsammans med ett annat barn och terapeut som kräver färdigheter i att t.ex. uppfatta spelregler, vänta på sin tur, uppfatta antal och att reglera sitt beteende då spelsituationen i vissa fall kan väcka besvikelse och frustration eller å andra sidan iver och glädje. En samlande avslutande lek som stöder kroppsgestalningen och ger känsla av att lyckas kan vara att vara den hjälpande hunden som gräver sig fram bland "tunnlar och "ruiner" (resårtub, madrasser, jättedynor) och hjälper ut olika mjukisdjur. Sen är det dags att gå till väntrummet för att byta kläder och växla några ord med mamma eller pappa.

Som fördelar med yrket ser jag mångsidigheten, utmaningen och möjligheten att kombinera teoretisk kunskap och kunnande med å andra sidan konkreta, vardagliga aktiviteter och göromål, vars värde vi ofta inser först då man av någon orsak inte förmår utföra dem. Ett levande mänskonära jobb i ständig utveckling.

Ibland skulle det säkert ha varit lättare att ha ett jobb som är mera allmänt känt och som inte skulle kräva så mycket förklaringar, å andra sidan har det här också gjort att man ofta måste stanna upp och fundera på vad det är man gör och varför. Ett jobb med mänskor innefattar mycket känslor och hanteringen av dem är viktig för att orka med det här jobbet.